Jag undrar… Om ’ den där delen av storyn jag inte tänker berätta ’ , jag kan säga att det i alla fall var en dröm. För en lång tid sen, när jag knappt, knappt kände dig. Inga känslor, inget skratt. Inget. En dröm bara, som hade betydelse, stor betydelse. Eftersom det var där allt började.
Än har jag inte gråtit för dig, men det känns som att det börjar på att bli dags. Nej, jag har inte tänkt låta dig ställa till problem, aldrig. För så långt får det aldrig gå, aldrig mer nej. Men jag gillar dig, starkt. 
  

Det kändes som om mitt hjärta för det första var på väg att sprängas, av ilska. Men sedan, ja sedan.. bara falla sönder..


Truestory.